Inget skrivet under torsagen, barnbarnet Filip fyllde två år. Det var presenter och tårta och mormor och morfar, farmor och farfar och morbror. Full uppmärksamhet på födelsedagsbarnet – gissa om han njöt!

Torsdagskvällen skulle tillbringas i Sporthallen med 4:e semifinalen mellan GUIF och Hammarby. Efter tisdagens överkörning av GUIF trodde man att det skulle vara ett stukat lag som kom till spel på hemmaplan.

Hela dagen har folk på jobbet frågat vilka man håller på. Det hade inte undgått någon att det finns ett par systersöner i Hammarby. Det hela blev inte bättre av att FOLKET hade gjort en jättenyhet av lillebror Rasmus, skulle flytta med föräldrarna till Eskilstuna i höst. Jag kan dementera att han skall spela i Eskil nästa säsong…….

Jag måste erkänna att det inte är helt lätt att sitta på läktaren med systern och svågern, systersonen Rasmus och systeronen Johans sambo på läktaren och samtidigt hålla stenhårt på GUIF. Men om man skrek vid varje hemmamål så fick man applådera artigt när Daniel och Johan gjorde mål.

Det var en laddad sporthall som mötte planens aktörer från första stund. Eskilstunapublik på drygt 2 000 personer och ett hemmalag som tar för sig ordentligt. Då är det inte roligt att vara motståndare.

GUIF började med en intensitet som vi inte sett på hela säsongen. Danne Johansson i målet, hade satt upp en plexiglasskiva i målet och kontringarna satt gång på gång i Hammarbymålet. GUIF ryckte till som mest fem bollar upp i första halvlek, men som vanligt tappade man en del mot slutet och det blev till slut 15-13 i paus.

Nu kom den kritiska punkten i varje match mot Hammarby, som är väldigt starka i början på andra halvlek. Mycket riktigt – GUIF tappade takten i början och Hammarby kom i fatt till 17-17. Då kände jag att nu går tåget och GUIF står kvar på perrongen….

Men GUIF bet ihop och vips stod det 21-17 i hemmafavör, Sporthallen kokade och målvaktsspelet var fortfarande av hög klass. Det rullade på och GUIF ledde hela vägen in i kaklet. 29-25 i slutresultat och ett smått chockat Hammarby, såg mycket uppgivna ut.

Måste säga att det är häftigt när 2 00 personer ger hemmalaget en “standing ovation” under sista minuten. Samtidigt måste jag säga att det är en usel publiksiffra på drygt 2 100 personer. En sådan här match skall vara fullsatt 2 601 personer.

Nu väntar en femte och helt avgörande match på söndag i Stockholm. Nu är det helt plötsligt Hammarby som har allt att förlora….

Vad som än händer i den matchen så skall GUIF ha all heder för en jättebra säsong. Det är roligt att ha följt laget från en rasslig inledning till detta drama på slutet. Heder åt alla GUIF-spelarna, speciellt smågrabbarna på 9 meter, som verkligen har lärt sig att utnyttja sin speed.

Hur gick det då för släkten, jodå de gjorde några mål var och det var inga hard feelings efter matchen. Vi kan säkert umgås i fortsättningen också….

Måste bara nämna Staffan Olsson – Handbollsikonen som alltid blir varnad för sitt uppträdande på ledarbänken. Jag tcker det är riktigt svagt av en sådan förebild, att tjurigt gå av planen utan att tacka varken motståndare eller domare.

Det är inte alltid lätt att få stryk i matcher som man på förhand redan hade tecknat in segern i………